medan du sover skriver jag.

Och hon tänker att hon inte ska
väja undan för A-brunnarna ikväll.
Dammtorra trottoarer planterar
något bättre i hennes fötter.
Och hon tänker på hur viktigt det är
att tatuera in de här dagarna innan de tar slut.
De här dagarna då pusslet består av
hoptrasslade kalenderlördagar.

Hon minns att hon grät första dagen här.
Några timmar innan alla skulle säga hej och välkommen.
Hon saknade honom som nyss hade försvunnit
trettio mil norrut och som sagt
att allt skulle bli bra.

Och hon tänker på att granarna kom nämre varje dag.
Hon gick till postlådan och lade på
fler önskningar än man fick.
Och till slut blev flyktbenägenheten
bortskrattade minuter där kaffet rann på ackord.
Det blev bekvämt att gå vilse bland stammarna.
För någon annans ihåliga jeans gick strax framför.

Den första tiden här var hon ovän med sina lakan.
Utrymmet mellan sänggavlarna hotade att kväva henne.
Men det satt förändring i husväggarna.
Sedan ni blev strandsatta i något pågående rödfärgat,
fäster ni urklippta bildkollage på masonit.
Era hjärtklappningar ger henne alltid mer minnen
än vad hennes förvaringsboxar kan ta emot.
För henne kommer ni alltid att vara
något mer än gamla tågbiljetter.