Landets näst största sjö.

Hon har länge förlikat sig med
landets näst största sjö.
Den har varit ett godtagbart substitut
till hennes naturliga miljö.
Hennes uppväxt och barndom.
Men "vågor som vågor" kan aldrig
bli en del av hennes vokabulär.

När hon om förmiddagarna bäddar
okända människors sängar.
När lakanen fortfarande är torkvarma
efter att tvätteriet lämnat dem, då först
kan hon tänka längre än näsan räcker.
Då först kan hon stanna upp och betrakta
den verklighet hon lever i.
De där dagarna som passerar och har
fått etiketten Livet.
Hon upptäcker hur svårt det är att vara
människa, hur svårt det är att liksom klara sig.

Hon sitter vid det lånade köksbordet
och äter lavendelskorpor som en kvinna bakat.
En kvinna, som varje gång de ses, kramar
om henne moderligt.

Det rullar in grålila moln över landets näst största sjö,
och hon vet att hon borde gå ut i trädgården och
ta in tvätten.
Men så tänker hon att hon inte orkar vara duktig,
att det inte är hela världen om kläderna skulle
bli våta.
För efter regn kommer ändå solsken, säger optimisterna.

Och hon måste brygga mer kaffe för att överleva.
Tittar hon ut genom fönstret så är Sjön där.
Och går hon nerför backen så är Sjön där.
Och det är som det är, men hela hennes liv
är präglat av öppen horisont.

Hon möter aldrig människorna hon bädar och
dukar åt. Som om hon gjorde arbetet förgäves,
ett arbete åt ingen alls.
Området. Restaurangen. Stugorna. Parkeringen. Husen.
Allt tyder på en cirkus där man bor och arbeter på
samma plats.
I backens ena ände; gården.
I den andra; ens dagliga sysselsättning.
Varje dag upp och ner samma sträcka.
På lång sikt kan hon komma att kvävas här.

Hon och hennes andra hjärtslag har fått  det så fint.
Det säger alla. Och hon vet att det är sant.
Att hon borde vara nöjd. Men sanningen kan alltid
modifieras. Man kan alltid få det bättre.
Det är lite bra att vara uppriktig på det planet.

Nu regnar det. Det är sommarens andra månad
och det strilar långsamt och finstämt.
Hon tycker om det, njuter av det.
Skyr solen och de varma graderna.
Är glad åt varje mulen blåsdag.
Hon skulle helst vilja ha oktoberväder jämt.
Det är då hon andas som bäst.
När tröjorna är långärmade,
när stearinet bildar skuggorna på väggarna,
när asfaltens sårsprickor fylls med regnvatten.
Sommaren är inte årets höjdpunkt.
Endast kaprifoldoften från nattduksbordet
om kvällarna.

Kommentarer
Postat av: Emma

UNDERBART, jenny! Helt underbart.

2008-08-04 @ 14:05:28
URL: http://egentligen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0