medan du sover skriver jag.

Du är bevakad av anonymiteten
i en storstad som denna.
En stad där Fogelströms minnen
sitter i fasadernas puts.

Du ser himlen byta gråskala
medan förmiddagstimmarna passerar.
Holmen med det gamla Kastellet.
Du möter inte en människa.
Hur länge kan man stå vid ett rostigt staket
och titta ut över en uppvaknande fjärd?

Igår åkte du bort från vardagen,
bort från det som i folkmun kallas Bynn.
Du var trött på efterhängsen reklamradio,
trött på svarta tavlor där dagens middagsmat
suddas ut efter några timmar.
Solkiga nattlinnen, en vän som aldrig hinner
prata med dig, elektroniska beställningar
istället för besök i verklighetens bokhandlar.
Du orkade inte med det där längre.
Orkade inte ge hela tiden.

Ensamheten som en stadsmorgon kan ge,
är svår att uppleva på annat håll.
När bortglömda leenden dyker upp i gränderna,
när du har vit varm choklad i magen.
Då kan allt annat fara åt helvete.