Visklek.

Och nästan huvudstupa ramlar hon ur en våningssäng.
Hon har så bråttom idag. Och alla dagar nuförtiden.
Som knappt kännbara rörelser pendlar kjoltyg runt benen.
Och det finns glans och lyster och en förlägenhet under rågblond lugg.
och små små dammvirvlar som legat bortglömda
kommer fram i ljuset.
Tak, golv, väggar. Överallt prismor.

Och alla polaroida minnen skvallrar om en annan tid.
Skvallrar om dagar som misshandlats av ohållbar sysselsättning.
Skvallrar om nätter som tagits tillvara på under gatlampors blänk.
Och om hon skulle leka viskleken skulle du vara den ende som hörde.
Den enda som gissade rätt på slutet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0