sjätte februari.

Det blev en tung födelsedag igår.
En med mycket gråt och instängdhet.
En konkret besvikelse som fortfarande håller i sig,
och som gör att att jag måste gå hem tidigare från
jobbet idag på grund av röda ögon.
Tredje året i rad som just den dagen slutar i ledsamhet.
 
Och för en månad sedan begravde vi Findus.

fjärde december.

Arbetsdagarna känns alldeles för långa nuförtiden.
Jag vill ha seneftermiddag och ledighet. Mörker utanför.
Komma hem till en varm lägenhet och tända alla ljusen.
Sitta vid köksbordet och fläta granris kring ståltråd,
dricka glögg och få finaste kramen.
 
I helgen gjorde jag klart det sista julpyntet.
Planterade hyacinter och smågranar.
Lindade belysning kring balkongräcket.
Fyllde zinkspannen med granris och tryckte
nejlikor i apelsinerna.
Det bästa pyntet är det som finns att hämta i skogen.
 
Och vi hade en fin helg.
Mötte upp Marie på Nattöppet i Strömstad.
Lagade god mat, sov bort en hel söndag och njöt
av The Sounds-inspirerade Så mycket bättre.
Åt brunch, drack vin och bakade en saffranskaka.
 
Jag längtar inte så mycket efter själva julhelgen.
Njuter mer av december månad i sin helhet.
Och ikväll kommer två fina vänner på glöggmys.
 







 
 

artonde november.

Vi sitter vid köksbordet i hans föräldrars hus.
Äter långfrukost. Smörgås, flingor, bacon.
Kokkaffe och kanelbullar.
Skog och gråregniga ängar utanför varje fönster.
Vi hugger pyttesmå granar att sätta i zinkspänner.
Samlar ris och mossa.
Kaffepaus.
Jag ligger mest på kökssoffan med katten på magen.
Tänder ljus tidigt, vilar middag och äter älgkött mest varenda dag.
 
Här står tystnaden stilla. Knappt en bil passerar ute vid vägen.
Det blåser från granarna och luktar starkt från grytorna.
Vi tittar på fotografier från en alltför avlägsen ledighet.
Stockholm, Ystad, Österlen och Lund.
Räknar dagarna till juletid.
 
 
 
 

fjortonde augusti.

Gårdagskvällen bjöd på en tur i hans nya bil.
Vi hamnade mitt upp i en brand, 
tog oss sedan vidare och plockade sängkammarkaprifol.
Pussar under gamla Svinesundsbron och varsin
hamburgare intill ett nattstängt köpcenter.
Sensommarregn mot bilrutan och framträdande höftben.

tjugofemte juli.

Jag räknar dagarna till semester.
Bara fyra veckor kvar, sedan väntar
ledighet nästan hela september.
Lugna vilsamma dagar då staden återigen
andas efter några kaosartade gästveckor.
Det ska bli skönt när alla människor reser hem
till sina vardagsgator, och friden intar Bohuslän.

Förra helgen bjöd jag med mig pojkarna på cirkus.
Hade fått biljetter via jobbet. Lilleman visste inget,
och blev glatt överraskad när vi parkerade intill
det stora tältet. Elefanter, akrobater och en clown
som ramlade. Allt var visst lika roligt.

Äntligen har jag träffat Linda, Niklas och lille Wilmer.
De hälsade på när jag jobbade helg sist.
Kom med en liten påse hembakta kakor.
Satt fint efter en hektisk lördag med mycket fläng.
Och Wilmer var naturligtvis ett litet underverk.
Även om han skrek så att jag fick mota sällskapet på dörren...

Och så åkte jag och R. ännu en gång till Koster.
Middag, vin och Elin Sigvardsson som sjöng i bakgrunden.
Och jag kastades tillbaka till tonårsåren då allt handlade
om svensk gitarrpop. Då jag och Kusinfjant såg henne
uppträda tillsammans med Lasse 2003, såg henne stå
på egna ben på Lilla Bommen i Götet samma år och senare också på Yran.
Det känns så avlägset.
Och hjärtat bankar hårt av saknad när jag tänker på de där åren.
På allt spring upp och ner längs Avenyn. Alla sånger vi sjöng.
På all väntan och all trängsel vid scenstaketet
Det känns som igår.

Nu längtar jag efter den första helgen tillsammans på länge.
Måtte fredagen komma snart.
Jag och R. planerar en utflykt till Fredrikstad och
kanske fästningen i Halden på hemvägen. Alltid lika mäktigt.
Middag senare i Hamburgsund, och en biltur hem genom
solnedgången och kustsamhällena.
Bara två dagar kvar.


elfte juli.

Mätt efter vin och en alldeles för god grillmiddag.
Nu skulle det visst bli jordgubbar.
Och jag ser hur kvällssolen sveper
över ängarna här utanför.
Hur daggen samlas över gräset.

Ledig imorgon. 
Ska bli skönt att somna och vakna
intill Kärleken. 

andre juli.

Är kvar på jobbet.
Väntar på att kollegan ska redigera
de två sista sidorna, så att jag kan skicka
iväg dem till tryckeriet.
Sedan är det bara löpet kvar som ska fixas.

Har varit en hektiskt dag.
En man har hittats död i en bergsskreva i Strömstad,
och en förundsökning om dråp är inledd.
Känns obehagligt när sådant inträffar,
och speciellt då det inte rör sig om någon olycka.

Ska bli skönt med hemgång och vila.
Blir nog lite Ben&Jerry's framför Debatt från Almedalen.

Imorgon ska jag och finaste R. ta båten ut till Koster
och äta middag på hotellterassen.
Vissångaren Lucas Stark spelar, och jag minns att jag
tyckte han var väldigt duktig när jag intervjuade honom förra året.
Ser fram emot att höra honom live.
De närmaste veckorna blir det även Love Antell, Elin Sigvardsson
och Kristofer Åström. Musikalisk lycka.


tjugonde juni.

Tömde kameran på några bilder från
en utflykt till Ursholmen med kollegorna.
Ön är Sveriges västligaste utpost.













åttonde juni.

Ska ta båten ut till Väderöarna om några timmar,
områdets naturreservat invigs då.
Det blir starten på mitt helgjobb, som för övrigt blir ganska lugnt.
Fotboll, invigningar och så en brännbollsturnering.

Har haft några fina dagar.
Senast det var onsdagsmiddag hos Linda
tog vi med oss grillen ner till Strömsvattnet.
Skratt och prat och äntligen en potatissallad
som jag också kunde äta.
Och magen är så stor den bara kan bli.
Snart så...

På nationaldagen hälsade pappa på.
Jag bjöd på middag och efterrätt,
och han fixade ett insynsskydd till balkongen.
Till veckan då jag är långledig ska jag plantera det sista.

Och nästan varje kväll somnar jag lugnt intill dig.





tjugoandre maj.

Nyss hemma och åt lunch.
Höll på att stryka med i värmen.
Över 20 grader är inte okej.
Där står jag och Franny enade mot världen.

Vilken fin långhelg det blev.
Det kändes som om den aldrig tog slut,
som om vi för en gångs skull hann med så mycket.

Först hemma hos pappa. Kvalitetstid och hembakt
tillsammans med syster och systerdotter.
Utflykt till Grebbestad med R.
Vi gick på loppis och i antikaffärer. Åt bakelser på kondis.
Köpte med oss grillmat hem.
Han solade på balkongen utan tröja.
Och är förmodligen mycket mer tjenis med mina grannar
än vad jag någonsin kommer att bli.

Och för första gången på länge satt vi uppe en hel natt.
Svepte några vinare och pratade i munnen.
Skönt att hela tiden upptäcka nya saker om och med varandra.
Ett enkelt sätt att hålla slentrianen borta.
När ljuset sipprade in genom persiennen,
och fåglarna började prata somnade vi.
Utmattade.

Igår åkte vi på en liten utflykt, ut mot öarna.
Hamnade vid en brygga under bron till Tjärnö.
Räknade döda småkrabbor längs strandkanten.
Jag berättade hur man håller dem för att de inte ska
kunna nypas, och hur man ser skillnad på han- och honkrabbor.
Han berättade om vilket mete som fungerar bäst vid insjöfiske
av främst gädda och abborre.
Olika barndomar går hand i hand.

Och om kvällarna läser jag Frannys bok med stort behåll.
Välskriven och vacker. Melankolisk.
Niklas tycker jag mycket om. Agnes tål jag inte.

Imorgon kommer Linda på sedvanlig onsdagsmiddag.
Kyckling och lavendelkaka tror jag att det får bli.

sjunde maj.

Idag vill inte den där känslan riktigt infinna sig.
Jag blundar och blinkar bort lillgråten.
Kanske har jag börjat ta dig för given.
Redan efter ett halvår.

Utanför fönstret hörs någon spika.
Igår satte jag ihop en piedestal från Ikea.
Nu vill jag ha en till eftersom den stod så fint
på två ställen i lägenheten.
Det är så mycket jag vill ha.
Sedan slås jag av insikten vad blir bättre av det?

Jag ser på dig. Tvärsöver bordet på lunchen.
Tänker på hur glad jag blir av dig, hur bra du är för mig.
Hur enkelt allting är.

Om några timmar är det kommunfullmäktige.
Jag brukar tycka om att åka dit.
Men just ikväll orkar jag inte.
Jag vill bara ligga under täcket.
Dricka te och ögna bokstäverna i en bok.

Varför skriver du inte alla de där breven? undrar du.
Ja, det undrar jag också. Jag har dåligt samvete.
Jag vill, men orkar inte.
Då måste jag utvärdera mitt eget liv,
och just nu finns ingen kraft till det.

fjärde maj.

Systers namnsdag och äntligen fredag!
Känns välbehövligt trots att jag bara
jobbat tre dagar den här veckan.
Smygstartade ledigheten igår kväll
med middag och vin på Kontorets uteservering 
tillsammans med Linda.

Imorgon följer jag med pojkarna till Håkans Stad.
Femåringen ville titta på Universeums dinosaurier,
och själv vill jag mest känna lukten och de välbekanta gatorna.
Andas Göteborg.

Har kalendern framme. Planerar in de återstående
helgerna fram till att sommaren träder in.
Mest utflykter till Norge.
Och snart väntar lilla balkongprojektet.
Behöver köpa nya möbler, frostad plastfilm
till glasräcket, dynor och matta till golvet.
Men det trevligaste blir att plantera prästkragar
och fullt av Mårbacka i gamla trälådor och zinkspänner.

Små vardagligheter att se fram emot.
Därefter: Hej leva på ruinens brant resten av månaden.
Smällar man får ta.

tjugofemte april.

Om två dagar åker jag.
Mot östgötaslätten och mitt hjärta.
När jag tänker på att det har gått ett helt år
sedan sist blir jag alldeles matt.
Vart tog den tiden vägen?
Och hur har vi egentligen kunnat stå ut.
Utan varandra.

Nu hoppas jag på regnluktande promenader
genom ett sovande Mjölby, vinglas på balkongen,
vitsippor, middagar, brödernas oneliners
och ditt liv rakt in i mina hörselgångar.
Det var så länge sedan vi stämde av allting.

Och på ren jävulskap ska jag åka förbi motellet
och räcka ut tungan så långt jag kan.

- - -

Vardagarna är numera fläckade av nedstämdhet.
Längtar hela tiden efter helgerna.
Att få somna i din kram. Att få äta mig mätt på viltkött.
Att få börja lördagsmorgnarna med hotellfrukost på Laholmen.
Läsning i flera timmar. Nybakat bröd, en film eller två.
En hand i min och mjuka läppavtryck i nacken.
En ständigt återkommande tanke: sämre kan man ha det.

tolfte april.

Och efteråt ligger vi nära och andas fort
med de höj- och sänkbara bröstkorgarna.
Och du krokar fast lyckliga blicken i min
och säger att du tänker på oss på ett annat sätt.

Och när du somnat finns jag bredvid, vakandes.
Rädd för att du ska försvinna om jag tittar åt ett annat håll.
När jag gråter och du frågar varför, berättar jag bara fragment.
Skärvor av en alltför stor oro som fortsätter växa.

Okontrollerad ledsamhet. Ett finare ord för panik.
Det finns ingen anledning till att det inte skulle vara vi.
Så säger du. Och jag håller med.
Jag vet bara inte hur man handskas med ett vi.
Tema Dialog gjort av Mimmi Thorneus