medan du sover skriver jag.

Du gick igen här i förrgår.
När jag vaknade fanns du fortfarande kvar i de ihjälstressade lakanen.
Du rörde om det svarta i koppen med en tunn tesked.
Du vet att jag inte vill ha socker i. Inte suketter heller.
Det finns faktiskt timmar då du inte ska blanda dig i mina minuter.
Jag och du är imperfekt. Jag vill inte leva i presens med dig.

Du gick igen här igår.
Dina underkläder låg kvar i tvättkorgen senast jag tittade.
Du sa att de skavde, precis som jag.
Tärde på dig. Förminskade dig.
Jag tål att lyssna.
Jag faller inte som korthus varje gång det blåser snålt.
Det finns inget mer att bygga upp.
Jag tänker inte rasa.

Du gick igen här idag.
Det börjar kännas ansträngt nu.
Mild doft av kärnmjölk och kamomill skymtade bakom duschdraperiet.
Våt frotté och ett liv som rann ner i handfatet.
Jag försöker rensa avloppsrören.
Ta bort det ingrodda som täpper igen.
Det har suttit där för länge nu.
Du har växt in i badrumsporslinet.