En sådan där galning.

Och om jag skulle ha berättat det här för dig,
vet jag att du skulle ha skrattat till och undrat
om jag var en sådan där galning.

Men jag var tvungen att veta.
Och från mitt rum till gruset under ditt fönster
är det inte många minuter.
Och mellan karmen och kanten på rullgardinen
var ljusspringan smal.
Men den fanns där. Du fanns där.
Och jag visste att du läst mina ord
någon timme tidigare.
Att du inte svarat var ett frågetecken.

Jag har haft gråt rinnandes i ansiktet
i två dygn nu. Och du har inte undrat.
Det får mig att för första gången tvivla på dig.


Och jag skulle ha ringt dig ikväll,
men handen fastnade framför mig.
Och jag skulle sagt; jag älskar dig,
men stolthet kom i vägen.

- Båda sidor | Håkan Hellström

RSS 2.0