Om nätterna mjuknar vi.

Elektroniska meddelanden skickas
mellan smålänska samhällen.
Varje timme från midnatt
fram till morgonnyheterna på tv.

Rösten. Ibland koncentrerad.
Ibland sprakande. Som staniol.
Och det är politik och ålder och java
och rätten till att vara vad andra
skulle kalla töntig.
Och det är allt bra på en och samma gång.

Och i en annan tid, i ett annat rum
är hennes fötter lagda i blöt.
Utomhus rinner den nyfallna snön
ner i gatubrunnarna, och mitt i allt det gråa
försöker hon tyda skiftningar.

Du sitter bredvid.
Kanske med din kind mot hennes.
Och hon känner värme.
Hon känner alltid värme när du kommer förbi
med några timmar kvalitetstid i fickan.
Det enda hon är rädd för är
att hon ska komma att ta dig för given.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0