Vilken dag!
Det är storutdelning imorgon med 72 sidor,
och alla har jobbat som as idag. Nu, snart två timmar
efter egentlig hemgång, börjar vi bli färdiga.
Har varit iväg en sväng och träffat svenska
kanotlandslaget idag som är på träningsläger
i Strömstad. Klapp på vissa.
Det var trevligt att komma ut en sväng, övrig tid
har jag bara suttit och skrivit om kommunala beslut osv.
Nu ska jag iväg och träffa Franny som flyttade hit idag :D
Det blir middag och fotboll Tyskland-Ghana på Kontoret senare.
Vilken toppenkväll!
Klaaad!
Ska strax ta mitt pick och pack och bege mig.
Idag blir det ingen övertid.
Tänkte cykla hem och tvätta lakan, diska och storstäda.
Känner mig nästan lite pepp.
Igår sorterade jag böcker i bokhyllan,
och fick lite ångest över allt jag inte hunnit läsa,
alla skildringar jag går miste om för att jag inte har tid.
Dessutom kom chefredaktören fram idag och lånade
mig två böcker som hon tipsat om tidigare.
Jag längtar till semestern. Då ska jag frossa.
Franny och delar av hennes familj kommer imorgon.
Ska bli fint att återse dem. Hinner bara träffa dem
över en middag pga jobb, men det är bättre än inget.
Håller på att styra upp lite midsommarplaner.
Står fortfarande och stampar på noll.
Kan ju bero på all den här aktivitetshysterin.
Det är roligare att dra fingret utmed kartan och
pricka av alla små ställen och samhällen vi måste
åka till i sommar, allt jag måste visa för Franny.
Klädesholmen. Käringön. Marstrand. Gullholmen.
Väderöarna. Saltö. Ängön. Koster. Grundsund. Slussen.
Och så vidare.
Jag har rotat fram Winnerbäcks demoskivor.
När man väntar mirakel. Åh, herregud.
Varför kan inte jag skriva så.
Gaah! Nu vill jag gå hem.
Såhär är det alltid när man är ledig dagen efter;
man har så mycket att göra att man inte kommer
ifrån tidningen förrän sent på kvällen.
Matchen Frankrike-Nigeria senare kan jag ju bara glömma.
Pratar med Oskar i telefonen.
Jag skulle helst vilja ligga med huvudet i hans knä nu
och vara helt bekymmersfri. Låta ironin slungas
runt i rummet.
Har nyss kommit innanför dörren till redaktionen.
Har varit ute vid stans största badstrand för att
"ta pulsen på tidiga semesterfirare" (hej nyhetstorka!).
Det var ingen vidare puls; förälralediga mammor och
pensionärer (året runt-semesterfirare).
Och att trampa runt i sand med ballerinaskor och
strumpbyxor (jag vägrar blotta soma och bli bländad av mig själv)
var ingen höjdare.
Har känt mig väldigt trött hela dagen, men börjar piggna till.
Ska baka en jordgubbspaj när jag kommer hem, samt se
andra halvlek av Spanien-Schweiz. Åh, fina fotbollen!
Det grämer mig att jag varje dag missar två av tre matcher.
Var hemma en sväng igår. Ida slutade skolan och det var
avslutning i Folkets Park. Alla klasser sjöng så fint och jag blev
varm i hjärtat. Kaffe och tårta efteråt. Sedan hem för att se
Brasilien-Nordkorea med pappa.
Somnade med Nils in till kinden.
Jippie! Jag jobbar ensam på tidningen och har för
första gången helt själv lyckats lägga upp två artiklar
på webben. En notis samt ett längre jobb med lite bilder.
Det blev fint och ser precis ut som det ska.
För den som vill se: stnb.se
Det har varit en del roliga jobb i helgen.
Tvära kast om man så vill. I fredags var jag med
när en ny etapp av E6 öppnade. Jag fick vara med
NCC-gubbarna när de flyttade koner och lade
om körriktningen. Sedan fick jag provåka vägen först, haha.
Senare på kvällen var det en annan typ av bilåkning.
En handikappförening i stan hade sin årliga cruising i
tjusiga amerikanare. Jag fick åka med genom stan,
och vi spelade Rolandz på hög volym.
Verkligen ett jobb med stora kontraster...
Igår var jag på en släktträff på ett stort gods, där det var
riksgrevar inblandade. Släkten gick tillbaka till medeltiden,
och jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det här i skrift.
Jag har redan glömt hälften. Kan bli spännande.
Godsägaren visade runt och försökte låta ödmjuk när
han skröt om sina marker, sitt jordbruk och sin egen
golfbana med 1 000 medlemmar. Och när han med beundran
i rösten berättade hur fint "polacken" målat ladugården
och verkstaden hördes ett "Åhh, ja verkligen" bland
den samlade släkten. I min egen mun växte förakt.
Nu längtar jag hem till all underbar fotboll.
Tänk att VM äntligen har dragit igång.
Ikväll Tyskland-Australien. Jag hoppas självklart på det förstnämnda.
Hemmahelg.
Fint och välbehövligt eftersom jag
jobbar kommande veckoslut.
Vi firade systers födelsedag med chokladkaka,
och de traditionsenliga liljekonvaljerna som jag
och pappa tidigare plockat på det hemliga stället.
Min present; Winnerbäcks samlade alster.
Väckte stor uppskattning.
Nu hinner hon lyssna in sig innan vi ska på
konsert i Grebbestad.
Jag och Linda åkte till Håkans Stad i lördags.
Gick på de välbekanta varma gatorna
och bara fanns mitt upp i all göteborgsk atmosfär.
Stockholm i all ära; det är otroligt vackert och jag
vill uppleva den stan mer. Men återigen; det finns
inget som slår Göteborg.
Jag köpte blommiga Converse på Korsgatans second hand,
svindyrt läppstift och en prickig klänning.
Bara för att gick vi in på NK, men åtminstone jag kände
mig väldigt bortkommen bland alla fina människor.
Förra veckan var det studentbal i Strömstad.
Linda plåtade och jag skrev. Det är kul när man
får göra ett jobb tillsammans, tyvärr händer det så
sällan. Efteråt kände även vi ett sug efter att fira, så
vi gick till Kontoret och käkade middag. Gött.
Borden på uteserveringen hade dekorerats med
olika klubbmärken, och jag och Franny kommer nog att
tillbringa en del vinkvällar vid DIF-bordet i sommar.
I drygt ett år har Melissa Horn förgyllt mina dagar,
och nyligen köpte jag hennes andra fullängdare.
Hon är så vacker och texterna så sanna.
Det är som om mina egna ord sätts på pränt.
Och i en vardag där du tar över allt mer blir det
plötsligt viktigt att sätta ord på vad vi har för oss,
vad vi gör med varandra.
http://www.youtube.com/watch?v=o6X22__qP8U
"Din sol har landat i mitt knä, och gått sönder.
Och våra rader trillar ur och ligger kvar.
Jag tror vi ljög fast vi sa att det var sant;
'Vi var aldrig kära i varandra, det bara kändes så'".
Lätt orolig stämning här nu.
Vi har haft besökt av företagsläkaren hela dagen,
som kollar längd, vikt, blodtryck, blodsocker och så vidare på oss.
Om nio minuter är det min tur, och jag vill inte ha ett stick i fingret.
Det spelar ingen roll att de andra säger åt mig att det inte gör ont,
att det knappt känns. För på mig känns det.
Jag gillar inte stick och sprutor. Sist började jag gråta. Hej svaghet.
Senare ska jag och Linda på kvällsjobb.
Först ut är någon hajk med skolbarn, och senare
är det dags för gymnasiets bal. Någon sådan gick jag ju
inte på själv, men det ska bli trevligt att kika på alla
tjusiga klänningar.
Franny har börjat blogga. Det är alltid fint när någon
kan sätta ord på ens egna tankar, känslor och framförallt rädslor.