andre september.

Linda tog helt klart dagens bild idag,
då vi var på väg tillbaka till jobbet efter lunch.
Jag vet inte vilket som är roligast; att prislappen
sitter kvar eller att hon faktiskt tittar på klänningen
som om hon tänkte köpa den.

artonde augusti.

"Kom se på journalisterna, på samhällsgisslarna;
många av dom plottrar bort sin möjlighet.
Ja, vad får jag för pultronerna som fläckar spalterna
med byskvaller och annan harmlöshet?
Vars enda ambitioner är en byline och en lön,
och ett stambord där Det Vackra Folket finns.
Medan andra bryter ryggen i jakt på sanningar
som skrämmer skiten ur en livrädd redaktion.
Ja, till dom sista vill jag säga, innan tystnaden tar vid:
Vi behöver folk som fattar sin mission!"

Medan Bomberna Faller - Björn Afzelius 

sextonde augusti.

En alldeles normal konversation:

Jenny: Idag har jag träffat och intervjuat Mattias Klum.
En på tidningen visste inte vem han var. Jag blev lite matt.
Franny: Ja, det ska ju en journalist veta.
Men vänta nu här...han är ju kläääpig! Våldtog du honom?
Jenny: Ja, det är klart. Med ett sådant leende slapp han inte undan.
Franny: Nej, det förstår jag. Förvarar du honom i Dortens källare?
Typ lite Fritzl?
Jenny: Jepp. Och mellan varven hoppar jag knähopp genom hallen,
och trallar på "Då går jag ner i min källare".


Lever farligt...

nionde augusti.

Och trots snårig och tidskrävande terräng
var det värt vartenda steg när vi kom upp på Kynnefjäll.
Med påkostad stuga, utedass och eldstad blev det vildmarksliv light.
Vi täljde spett och grillade korv. Lyssnade på fina sånger och höll
oss vakna tills morgonen nuddade grantopparna.
Och fyra vinflaskor senare berättade du om honom, och jag om henne.
Och jag antar att vi båda tänkte fan, det där trodde jag inte om dig.




tredje augusti.

Veckan har startat bra.
Igår tog jag och Marie en glass på Laholmen efter jobbet.
Och om kvällarna konfererar jag och Franny om diverse pojkar.
Drömde om M. häromnatten. Det är flera år sedan sist.
Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare.
Det finns ju egentligen bara två alternativ.
Vi får se.

Var ledig i helgen, men följde med och avlastade Marie
under Krokstrandsfestivalen. Hon skrev och jag plåtade,
samt recenserade världens bästa Emil Jensen och
världens bästa Dan Fägerquist.
Det blev ett bra jobb och vi fyllde fem sidor i tidningen.
Gött mos och gött OB.

Sprang också på min journalistlärare under gymnasiet, Christina.
Det var efterlängtat. Vi har brevväxlat lite under åren men inte träffats.
Hon är anledningen till att jag fortsatte skriva, och aldrig gav upp
journalistdrömmen. Jag har henne att tacka för mycket.

Världen är väldigt liten.
Träffade också på min förra fotolärare Gudrun (EHHH!!!),
och till de Sörängssystrar som eventuellt läser:
Hon hälsade till er alla och hoppades att det går bra för er.















tjugonde juli.

Tillbringade förmiddagen hemma hos 
vår tidigare infrastrukturminister, Åsa Torstensson.
Hon är ju som bekant född och uppväxt i Strömstad.
Och dessutom lite svår att intervjua.
Mal på så mycket och trasslar in sig i argument
(ja, ungefär som när hon satt på ministerposten alltså...)

Ikväll väntar ytterligare två jobb.
Först en paneldebatt angående akutvården i Strömstad,
därefter blir det en sväng till Skagerack för att fota Smokie.
Jag hoppas att jag kommer i tid till Living next door to Alice,
samt publiken som då förhoppningsvis vrålar 'Alice, who the fuck is Alice?'

Och imorgon kväll väntar trevligheter.
Då tar jag och Linda färjan till Sydkoster, äter middag,
dricker flera glas vin och lyssnar på Christian Kjellvander live.
Det blir fint det!



åttonde juli.

Efter jobbet tog vi en promenad genom Strömstads bakgator.
Gräddglass som rann från pinnen och ner över fingertopparna.
Kommenterade halvklara byggprojekt, luktade på kaprifolerna.


Vi tog linfärjan över till andra sidan.
Ut på Nötholmen och in mellan skymda granverk.
Ljuden från Spahotellets uteservering mer diffusa efterhand.
Hör du att de spelar Bad Moon Rising?

Vi satt på klipporna i flera timmar.
Såg skymningen komma. Såg färjan komma.
Tänkte på en lillebror i Östergötland.

Pratade om hemliga saker.
Pratade om andra saker.
Ett förlösande skratt är ibland allt som behövs.


sjätte juli.

Inspirationen har funnits strax intill hela dagen.
Gjorde en större intervju med Gösta Unefäldt igår.
Han är aktuell med ännu en kriminalroman om Polisen i Strömstad,
och samtidigt sänder nu SVT en av filmerna, Domarmordet.
Jag har velat träffa honom ända sedan jag flyttade hit.
Vi pratade mycket om detaljer i böckerna, om Jörgensson,
Gryt och Kronborg. Hade ju helst velat tacka honom för
att det är så många fina homoscener mellan Gryt och Kronborg,
men jag fegade ur...

Tog långlunch med R. ute vid Kallbadhuset.
Vi köpte med oss sallad och satt i gräset
och tittade på båtar och badmänniskor.
Finemang vart det!

Efter jobbet åkte jag och Linda på en visning
av min lägenhet. Det mesta av kök och badrum
är nu på plats, och allt var så fint.
Kan dock fortfarande inte förstå att jag ska få bo där snart.  








tredje juli.

Nu ringer kyrkklockorna över Strömstad.
Värmen, ruljansen och människorna börjar vakna.
Jag har öppnat fönstren och balkongdörren här på tidningen.
Dricker kaffe. Äter tunnbrödsrullar. Läser nyheterna. Läser annat.
Elsa som berättar att Kim Källström leker med sitt barn vid hennes jobb.
Lova som berättar att man inte behöver vara solbränd om man är intellektuell.
Michael som oväntat kramar om mig länge efter intervjun.

Jag ska sitta såhär en stund. Inte göra någonting.
Lyssna på Finishing School. Landa och starta.
Börja skriva.
Om en konstutställning. Om ett ungdomsläger. Om en trädgårdsjournalist.
Och om Gösta Unefäldts signering av den femtonde Polisen i Strömstad.

Och till kvällen vill R. och hans lilla barn komma förbi,
efter att de varit på Koster. Säga hej och äta lite glass.











tjugotredje juni.

Har precis pratat i telefonen med
en kille från något filmbolag.
På måndag ska jag följa med ett team
ut till Koster, där de ska spela in en novellfilm.
Jag läser i manuset och känner att jag inte är
helt hundra på att jag vill följa med.
"The Getaway Reservoir Bitches är en fartfylld,
actionspäckad story om fyra sexiga hårdkokta brudar,
som efter ett stort juvelrån flyr till sommarparadiset Koster".
Jag ger mig fan på att det manliga filmteamet har slängt
in några flatscener där de "hårdkokta brudarna" badar
i våta genomskinliga t-shirts.
Jag har fördomar så att det stänker om det.

Igår kväll åkte jag och R. in till Halden,
och gick på en konsert i 60-talets anda.
Helt fantastiskt bra var det.
Och ovan huvudet på oss lyste den mäktiga
Fredrikstens fästning från sin bergstopp.
Och i bilen på hemvägen, när allt var mörkt
och utomlandets gula mittränder gled över till vitt,
ville han lyssna på Annika Norlin.

Idag jobbar vi bara fram till lunch,
och sedan ska vi på utflykt. Blir middag,
därefter stadsvandring och sedan minigolf.
Jag har aldrig spelat minigolf utan att fuska.
Ska bli intressant att se exakt hur mycket jag suger,
eftersom jag aldrig kunnat varken kasta, slå eller sparka rakt. 
Egentligen skulle vi åkt på en båttur till någon
av holmarna, men då var det en (guess who) som vägrade.
Motvalls kärring, som vi säger hemma.

Midsommar imorgon.
Min uppgift hittills är att baka den där limetårtan.
Åh gud, den kan vara tidernas godaste kaka.

Hej med er.


trettonde juni.

Det är märkligt hur fort tiden går.
För snart ett år sedan definierades lyckan
i internationell fotboll.
En gigantisk världsfest som vi hade längtat
i flera månader efter.

Vi pratade fotboll. Tänkte fotboll. Levde fotboll.
Drack vin och såg matcher på Kontoret om kvällarna.
Blev hysteriska då uppkopplingen till SVT Play fuckade upp.
Nynnade på Wavin' flag twentyfourseven.
Höll tummarna för Tyskland så hårt att knogarna vitnade.

Mesut Özil. Bastian Schweinsteiger. Miroslav Klose.
Philipp Lahm. Lukas Podolski. Cacau. Bronshjältar till slut.

Större sportevenemang skänker en ren kollektiv glädje
som är svår att hitta någon annanstans.
Det känns hårt att det dröjer så länge innan EM,
men snart drar damernas VM igång. Fint ska det bli.






åttonde juni.

Ledigheten på sex långa dagar är över.
Det har varit fina stunder.
Timmar med näsan begravd i en av de bästa
böckerna, medan åskan dånat utanför.
Timmar då vi plockat liljekonvalj på hemliga stället
och sedan firat syster med jordgubbstårta.
Ida har töntat sig. Hundarna har hoppat upp
med tassarna mot knäna.
Vi har gått på nostalgiloppis och ätit färgglada strutkarameller.
Jag har köpt gamla sockerkaksformar och ett vaniljgult durkslag från Kockum.
Läst trevliga sms från en bror borta i Östergötland,
men framförallt undrat hur det går med Frannys dassbesök.
Jag har ätit middag hos en pojke som jag inte vet om
jag vill äta middag hos.
Tittat på svensk fotboll och sett världens bästa Kongo-Kim
sätta första målet.
Planterat prästkragar på kyrkogården, strykit handen över mjuk kattpäls.
Legat apatisk i sängen i två dagar bara för att jag haft möjlighet till det.











tjugonionde maj.

Imorgon måndag befinner sig Erik Hamrén
på Råsunda för att träna den utagna EM-truppen
till matcherna mot Moldavien och Finland.

I fredags var han i Strömstad och sparkade
boll med fotbollsgymnasiets elever.
Från förbundskapten till ledare på gräsrotsnivå.
Hej kontrast!

Besöket i Strömstad var något av en hemlis,
eftersom Hamrén inte ville ha dit massmedia med
tanke på de väntande EM-matcherna.
Jag var den enda journalisten som fick vara
med under träningsmatchen på morgonen,
och senare under hans föreläsning på gymnasiet.
Bohusläningen och radion fick samsas om 20 minuter
med honom efteråt.

Det känns stort.
Jag har suttit intill Erik Hamrén på en scenkant i en aula,
dinglat med benen och skrattat tillsammans med honom. 
Samtidigt sitter stora sportjournalister runtom i Sverige
och suktar efter ett uttalande inför Moldavienmatchen nästa fredag.
Jag är förmodligen för naiv för att förstå att
det här var ett previlegium.







Jag märker vissa förbättringar i min kamerateknik.
Jag blir glad och tackar Linda för all hjälp och motivation.

Tema Dialog gjort av Mimmi Thorneus