medan du sover skriver jag.

Hon är ett mellanbarn.
En syster nr 2 som tog tillfället att fly,
innan regnet kristalliserades här bland graniten.
Jag är bara en handfull luft inför henne.
Det märks i avsaknaden av
gemensamma telefonminnen.
Hennes bläck och blyerts kan inte
stava adressen än, och mina ögon
är immiga av Desperation när jag
tänker på hennes flyktbenägenhet.

Från början; Tripp Trapp Trull.
Tre i fallande ålder.
Men vi som blev kvar duger inte längre.
Med min tystlåtenhet och trasiga tygskor.
(Det passar sig inte)
Med Storasysters punkdrömmar och naiva livssyn.
(Det passar sig inte)

Jag trodde att du längtade hem.
Nu vet jag att vi inte betyder något för dig längre.