medan du sover skriver jag.

Och igår eftermiddag cyklade du ner
genom villagatorna. Med solen i ögonen
och lite kyligt mot kinderna.
Och du satt i parken med sulorna mot gruset
och kände vanilj och lakrits mot tungan.
Och du går omkring och saknar.

Kanske att det skulle gå över.
Men allt känns fortfarande väldigt fel.
Och det är mer regel än undantag att
det bränner bakom ögonlocken.
Du ser samma grantoppar från ditt fönster
som du gjorde året innan.
Men det vilar andra himlar och bilder över dem nu.

Skärt över lägenhetstaken.
Och en pojke i rum nr 2 som har börjat le.
Och du tänker att det där leendet är ganska fint ändå.

Men innerst inne bekommer det dig inte ett dugg.
För när helg förvandlas till vecka tar du tåget
in till högskolestaden och dricker svart
med någon som är mera värd.
Det är ett sätt att överleva.