Realtid.

Med huvudet i hennes knä och innehållslösa kaffekoppar bredvid.
Som en av vårdagarna förra terminen. Med ansiktena mot solen.
Och allt kändes ganska nära strofen Allt Är Som Vanligt.

Och efteråt. Jag grät mig igenom middagen.
Tårarna rann stillsamt ner i köttfärslimpan.
Sedan mer okontrollerat, hackande.
Och alla nya människor måste ha trott att jag är väldigt labil.

Snart måste jag börja banka huvudet i väggen
för att förstå realtid.
För att förstå att SGF 06/07 aldrig kommer tillbaks.

Kommentarer
Postat av: Emma

Åå, Jenny... Jag satt och bläddrade i Sörängsboken när jag kom hem och helvete. Det var klumpar i halsen, somfan. Det där året har varit det bästa i mitt liv. Utan tvekan.

2007-09-14 @ 18:37:13
URL: http://egentligen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0