Sista hand.

Varför kommer ni alltid i sista hand.
Vilka kortslutningar bär ansvaret.

Ni sitter mittemot varandra i köket.
Med flera hundra om vilande i munhålan.
På bordet ligger en besvikelse och skräpar.
Kan någon samla ihop smulorna?
Kan någon vara så vänlig?

Och det bränner.
Och du blinkar bort.
Och sedan undrar ni gemensamt om
jag saknar er egentligen är en lögn,
eftersom den aldrig bevisas.

Utomhus exploderar nya kulörer.
Och värmen stiger, och ni blir tvungna att gå in.
Och alla om förökar sig.

Besvikelsen sväller till oönskad storlek.
Ni borde börja ta den för givet.
Du får stanna hemma.
På sin höjd får du se en vårbrasa,
men i övrigt får du stanna hemma.
Och bomullsklänningen kan hänga där den hänger.

Det står aldrig om sådant här i broschyrer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0