medan du sover skriver jag.

Du säger att du alldeles strax,
så fort klockan slår fem och radionyheterna är slut,
ska lägga dig ner på köksbordet
och förbanna allt en sista gång.
Sedan ska du leta fram en krage att ta dig i.
För människor du mött på trottoaren
säger att du kan om du bara vill.
Du kan mer än du tror säger de som vet.
De som ögnat igenom dig på en kvart.

Du vet att det krävs en tågnatt snart igen
för att du ska orka.
För att du ska klara av att ta dig i den där kragen
som alla diskuterar bakom din rygg.
Tågljud och hjärtljud är samma sak för dig.
Välbekanta skyltar ska skvallra om nordliga breddgrader.
Något stryker lycka över dina kinder.
Och du medger att du är flyktbenägen.