Tionde december nollsex.

Viktoria, jag kommer hem nu.
Jag är inte behövd här. Jag vill inte vara här.
Jag vill hem till dig som känner till mer
än mina pins och sönderslitna jeans.
Som vet vad som vilar under min hud.
Som känner till allt det som inte ens
kommer upp till ytan här.
Jag gråter efter dig inatt.
Och på varenda skrivlektion målar jag papperet
fullt av dina blommor.
Viktoria, jag kommer hem nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0