Grusgång.

En grind som förr gnisslade.
Nu har någon smörjt den.
Jag har lövad grusgång under sulorna.
Händerna nerstuckna i fickorna.

Det är frost på marken framför graven.
Det rör mig inte i ryggen.
Jag sitter i skräddarställning på gräset,
väta tränger igenom jeanstyget.
Granit och vacker inskription framför.
Plockar förstrött bort vissna blad.

Först kommer det som ett finstämt stril.
Sedan skakar axlarna.
Det är ganska skönt att gråta.
Skymning runtomkring mig.
Och ensamhet.
Det gör ont varenda dag.
På ett eller annat sätt.

Kommentarer
Postat av: Anna

Och som vanligt är "det ordnar sig" ett jävligt märkligt uttryck.
Jag minns hur stort stöd jag kände från dig under det som hände förra våren, och jag antar att det var just därför, för att du visste hur det var att sitta framför granitstenar med vacker inskription och märka att axlarna skakar.
Saknar dig.
Mycket.

2007-10-28 @ 15:47:09
URL: http://julgrisen.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0