Klarsikt.

Och allt känns lite finare nu.
Jag hittar små nya fragment varje dag.
Små upplevelser som jag samlar på mig och stoppar ner i jeansfickorna.
Det är ingen risk att de skaver.

För några veckor sedan var det varmklibbigt på ryggen och glans i ögonen.
En popkonsert som värmde mitt i det kalla.
På vägen hem; armkrok mittemellan systrarna,
och med ett par handflator som var röda av applåder.
Ett stulet liggunderlag i ett studentrum och somna nära flickan från Långt Borta.


Och en tidig söndagsmorgon när jag egentligen hade behövt vila bakom ögonlocken.
Knackningar på dörren, och jag möts av kaffe på sängen
och ett stort pojkleende som aldrig vill ta slut.
Vi sitter uppkrupna, värmer morgonkalla fingrar mot porslinet,
lyssnar på popskivor och pratarpratarpratar.
Och om eftermiddagarna skickar du Winnerbäck-citat genom mobiltelefonen.


Ledighetskväll. Vinklunkar och fyra flickors skratt i magen.
För lite pengar på kontot, men med stora Slösa-tendenser och den där klänningen var fin.

Och om några veckor ska skrivarklassen resa till Huvudstaden.
Och Stockholm ringer för jämnan och en fjärilssvärm vaknar till liv.
Jag tror inte att jag vill gå på teater med de andra.
Jag vill bara ta pendeln hem till dig,
slänga upp fötterna i ditt knä och titta på dina läppar som rör sig om och om igen.
Och sedan vill jag tysta ner dem.

Och du berättar genom telefonledningarna att det kommer bli så.


Kommentarer
Postat av: Franny

Nu känner väl jag spontant att; men draaa!
Men det var fint skrivet, as allways:)

2007-10-16 @ 21:25:28
Postat av: Karin

När ska ni till Stockholm när ska ni till Stockholm när ska ni till Stockholm?

2007-10-17 @ 17:13:52
Postat av: Emma

Åå så fint Jenny! Du är bäst på att sätta ord på sådant som känns. Tack

2007-10-20 @ 20:08:00
URL: http://egentligen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0