Ja, det började med att jag lyssnade på Proclaimers 500 miles,
som man inte kan lyssna på utan att börja tänka på Filip och Fredrik.
Och tänker man på Filip och Fredrik tänker man på videon när de
ligger i vattenbrynet och hånglar. Och tänker man på det måste man
genast googla på det. Och gör man det får man fram ett klipp där
självaste Robinson-Michael analyserar deras vattensex(!).

Det var väl det jag visste; att Michael var intresserad.
Att han är kåtast i stan har jag och Francesca misstänkt länge.
Det syntes tydligt när han förgrep sig på Sylvia på den där jävla paradisön.

Allt gick på impuls igår kväll.
Och hade jag haft huvudet på skaft
hade jag inte kört tre mil på ett halt väglag,
bara för att kunna sjunka ner i din soffa några
timmar, med en ljusgrå katt på magen.
Men det var värt dimma, 40 kilometers-körning
och en timme genom Blair Witch-terräng.

Och vi tittade på den spanska filmen Barnhemmet,
och fick alla våra förväntningar krossade.
Stundtals blev du dock rädd, vilket jag fann oerhört roande.
Men efteråt: "Begrep du något? Hur många gånger dog och
återuppstod de egentligen. Vill du har mer kaffe förresten?"

Och jag fick säga hej till fyraåringen, som vaknade sent
och var kissnödig. Trött och blyg borrade han in ansiktet
mot sin pappas hals. Och jag blev mest nervös och vinkade
lite tafatt.
På något sätt skämdes jag. Det där lilla barnet, vad ska han tro?

Somnade inte förrän vid 02-snåret och går idag under tillståndet
walking dead. Inte passande med tanke på pressläggning i eftermiddag.
Jag fyller på min Spotify med Fats Domino, och längtar hem en smula.
Till pappa som plockar fram flera originalskivor med Fats och lägger på spelaren.
Och sedan sitter vi i biblioteket (ja, vi har ett sådant), och lyssnar
och diskuterar texterna och tiden det begav sig.
Och jag skulle ha velat vara med på 60-talet.

Vilken fin morgon.
Ett halvt avstånd var.
Jag på väg till Tanum,
R. på väg till Strömstad.
En folktom bensinmack.
Femton minuter.
Tidigt solljus i ögonen.

Efteråt.
När jag svängt höger
och han vänster.
Känner mig som en otrogen hycklare.

Tänka sig. Idag har jag varit inne i hälsokostaffären,
och köpt både Omega 3-tabletter och en flaska full
med vitaminer. "Den innehåller dessutom energi så att
man blir mera pepp", sa expediten.
Jaha. Men då har jag hamnat rätt.
Naturligtvis utgår jag ifrån att det inte kommer att hjälpa,
så blir jag glatt överraskad om det sen visar sig positivt.

Idag har jag haft ett möte med Peab,
och gjort de sista valen till lägenheten.
När vi skulle gå igenom tapeter höll jag på att bli
galen av alla valmöjligheter (Hej I-landsproblem),
så till slut tog jag bara några. Tanken sen är ju ändå att
piffa upp det hela med en fondvägg med gayerotiskt motiv :)

R. säger så fina saker hela tiden.
Själv går jag runt på nålar. Rädd för att alltihop bara är
en transportsträcka fram till ett "du, jag tror inte att det här funkar".

Jag längtar till helgen. Jag längtar tills det är jag och Franny igen.
Längtar till den fysiska närheten. Och till alla osagda tankar som kan få utlopp.

Igår pratade jag och R om att man
ofta förknippar vissa tillfällen med specialla sånger.
Jag funderar på vilken musik jag skulle skicka till honom.
Det lutar åt Norlins The Quiz eller Någon gång måste du bli själv.
Paranoia möter stalking. Undrar vilken som skulle framkalla
minst framtidsrädsla. Förhoppningsvis den förstnämnda.