Imorse när jag vaknade hade jag fått ett sms från Franny. Skickat 02.44. Någon har uppenbarligen vänt på dygnet. Hon skrev att hon hade skickat en porrbild, men någon sådan har jag tyvärr inte sett röken av. Den skulle annars sitta fint såhär på förmiddagen när mjukstarten inför övriga dagen är sjukligt lång. Men hepp! Istället roar jag mig med att läsa Karis bildtexter till en artikel. Varför håller hon på och förlöjligar läsarna?
I väntan på den där porrbilden finns det ju alltid lite gammalt material att vila ögonen på. Åh, tänk när vi hade en hel porrvägg på Sörängen!
Lucia igår. En fin och minnesvärd tradition för mig att hålla fast vid. Framförallt att se Luciamorgon på tv. Att få äta lussekatter och dricka must till frukost. Precis som när man var liten. Då blev man väckt i ottan, och sedan satt vi, hon och jag i soffmörkret och tittade på ljuståget på tv. Som liten var det en av årets mest speciella händelser.
I årets luciatåg sjöng de den där trevliga versionen av Staffansvisan, fast de olika stämmorna gav den inte riktigt rättvisa.
I söndags var det kröning här i kyrkan av Strömstads Lucia. Fullsatta kyrkbänkar och en lugn vacker stämning. Trots avsaknaden av en religiös tro kan jag uppskatta att gå till kyrkan. Speciellt kring advent och jul. Men det har nog mer med traditioner att göra.
I fredags var jag på julbord med jobbet. Vi var på Spahotellet. Lyxigt, gott och roligt, tänkte jag och bortsåg från vilka som skulle med. Kollegorna på mitt jobb är relativt torra och pratar inte om något annat än...just jobbet. Det Spända Skämtet var ett faktum. Jag och Linda gjorde pinan ganska kort; åkte tillbaka till stan och drack äppeldrinkar.
Det var det. Nu ska jag snart trotsa paniken och gå till leksaksaffären, på jakt efter julklappar åt Myran.
Både en och två tankar skickar jag iväg idag, trettio mil bort. Till min fina Francesca som fyller år. Jag hoppas att du klarar dig bra utan obligatorisk widdare och Berglin-bok. Paketet är fyllt med lite annat smått och gott (framförallt goott!).
Idag har jag gått igenom Bilddagboken från början till slut. Hur många bilder finns det på oss? Hur många ger upphov till en undran om efterblivenhet? Mycket av det vi gjort, sagt, upplevt, skrattat åt finns där, och genom att bläddra genom dagarna minns jag dem som det vore igår.
De här bilderna är bara en yttepyttedel av allt larvigt, mysigt och typiskt som vi ägnat oss åt genom åren.
Igår var jag ute på Koster en sväng, det var öppet hus på Naturum (Kosterhavets Nationalparks utställningslokal). Färjeturen ut tog en timme, och det var isläggning och riktigt tjock dimma ute på sjön. Trots att de navigerar via lod känns det oroligt att föra fram en stor båt och inte ens se en meter framför sig. Man vet liksom inte vad som väntar. Var i alla fall skönt att komma bort från stan en stund, det är ett helt annat lugn ute på ön.
Nu vore det trevligt med hemgång. Jag och Linda ska ha myskväll senare. Hon har kokat knäck och glögg, och jag har bakat en julkaka med lingon och massa goda kryddor.
Hockeyvinst igår mot Luleå med 4-1. Det satt fint efter fem raka förluster. Idag har jag en tjusig tröja på mig, trots att vi inte bör ha någon form av reklam på oss på jobbet. Men man får ju prioritera :)
Ledig imorgon. Jag sitter och skriver på en inköpslista inför helgen. Jag och syster ska baka och göra en del julgodis. Har även en tanke om frostad frukt samt skriva klart julkorten. Vi får se hur hög ambitionsnivån är när helgen väl kommer...
Fick ett vykort häromdagen, från Twin Peaks. Väldigt trevligt, men lite naivt av "Mrs Cooper" att tro att Dale endast ligger runt med sheriffen. Dale har en tendens att även besöka Strömstad... Kortet var dock fint, men frågan är om inte pappas medföljande hälsning var snäppet vassare...
Veckan har varit blandad. Många trevliga jobb, men stämningen blir förpestad när nyhetschefen sitter som ett köttberg och suckar över att det är "så jävla jobbigt att göra en tidning". Vilket jag kan förstå om man haft den posten i över 40 år. Men hej, vad sägs om förtidspension, surgubbe!
Veckan har gått åt till julpyntande (nu kan jag stå ut ytterligare ett tag i mitt inackorderingsrum), glögg, flams med Linda och vår hustomte. Jag har varit på adventskonsert, på biblioteket för att lyssna på en ny tjänst för dyslektiker, varit på invigning av stenkonst, samt på ett föredrag om ekologisk närodlad mat.
Veckans bästa har utan tvekan varit Fokus-intervjun med Michael, chefen för Strömstads Badanstalt. De flesta man intervjuer är trevliga, men vissa är outstanding, vissa blir mer som vänner. Michael är en sådan. Det är som Annika Norlin sjunger: "Du är inte så fin, men det är nåt med dig". Det blev ett jättebra samtal. Han berättade om sin mamma, som han förlorade som tioåring efter att hon drabbats av en hjärnblödning. Vid sådana tillfällen brukar jag stålsätta mig och sitta tyst, men nu rann allt ur mig. Jag berättade precis som det var. Och efteråt grät vi båda. En väldigt märklig situation, men på något sätt ett starkt minne att dela.
