Åh, sicken tipptoppdag det har varit!
Har fått förtroendet att skriva ett längre reportage
till Sommarbilagan, som ges ut i Bohusläningen,
Strömstads Tidning och TTELA.
Ska skriva om Strömstads kulturskatt Alaska.

Åkte från Kungstrappan med förmiddagsbåten.
Stod framme i fören och fick saltskvätt på kinderna.
Rundade Killingholmen, mellan Trollholmarna
och vidare upp genom Långörännan, tills de märkliga
stenformationerna skymtade vid Nord-Långö.

Alaska. En fascinerande sten- och snäckträdgård
byggt av den då 60-åriga Hilma Svedal, född på
Syd-Hälsö utanför Strömstad.
Lockad av de stora guldfynden som gjordes i Klondike
under slutet av 1800-talet, utvandrade hon till Amerika 26 år gammal.
Arbetade några år som barnflicka i New York, innan hon korsade
landet och begav sig uppför Yukonfloden med sikte på Alaska.
Efter slitsamma år kunde guldsanden förvandlas till dollar,
och Hilma for hem för att ta ut sin arvslott; en bit mark på Nord-Långö.

Där lät hon uppföra en annorlunda park, inspirerad av kaliforniska
villaträdgårdar. Med hjälp av sten, snäckor och cement byggde hon
paviljonger, broar, monument, byggnader, urnor, tempel och terasser.
Idag finns en handfull av hennes konst bevarad.

Med oss ut på båten hade vi en arkeolog som håller på att skriva
en guidebok över Alaska. Vi pratade om Hilmas familj, och han
berättade att pappan dog 1888.
"Samma år som Jack Uppskäraren härjade i London", sa jag
(insnöad som jag är).
"Ja, jag var där för några år sedan. Skrev om morden, besökte
Whitechapel..."
"...stadsdelen där kvinnorna mördades", fyllde jag i, våldsamt avundsjuk
eftersom jag själv velat besöka den platsen i flera år. 
Sedan skulle arkeologen besserwissa sig och gick igång med otaliga fakta:
"En av kvinnorna var ju en svenska..."
"Jo, jag vet. Det tredje offret, Elisabeth var från Hisingen", kontrade jag.
Efter det berättade inte arkeologen något mer.