Idag har jag jobbat på tidningen i exakt
ett år och två dagar. Känns som om det var
igår jag lämnade Vättern bakom mig, åkte trettio
mil hem och klev innanför redaktionsdörren.
Kan kanske bero på att det inte har hänt så mycket sedan dess.
Jag träffar oerhört många människor, flera varje dag.
Men alla passerar bara på utsidan.
En struktur, men ändå inte.

Idag har jag gjort min första livesändning av ett jobb.
Klippet visades i realtid på tidningens webbsida.
Jag var väldigt nervös, hörde inte ett ord vad
människorna jag intervjuade sa, men jag tror att det
blev ganska bra. De andra på tidningen tyckte det.
Själv har jag inte vågat lyssna.
Det känns alltid så märkligt att höra sin egen röst.

Håkans sjätte skiva släpptes igår.
Tidningarna har överröst sig själva den senaste tiden,
med intervjuer med honom. Jag har inte läst så noga.
Jag vill att det ska vara jag, ett par hörlurar och skivkonvolutet.
Efteråt kan jag ta in alla skrivna intryck.

Stannar kvar i Strömstad över helgen.
Jag och Linda ska ta oss upp på Kämpeberget.
Höstmaja och titta på den fina utsikten.
Sedan vankas middag och vin.

Har bokat hockeybiljetter till mig och syster.
Världens bästa Djurgården mot Frölunda om några veckor.
Det ska bli skönt att äntligen få känna klackstämningen igen.


Och på måndag är det skrivarkurs igen!