Har precis pratat i telefonen med
en kille från något filmbolag.
På måndag ska jag följa med ett team
ut till Koster, där de ska spela in en novellfilm.
Jag läser i manuset och känner att jag inte är
helt hundra på att jag vill följa med.
"The Getaway Reservoir Bitches är en fartfylld,
actionspäckad story om fyra sexiga hårdkokta brudar,
som efter ett stort juvelrån flyr till sommarparadiset Koster".
Jag ger mig fan på att det manliga filmteamet har slängt
in några flatscener där de "hårdkokta brudarna" badar
i våta genomskinliga t-shirts.
Jag har fördomar så att det stänker om det.

Igår kväll åkte jag och R. in till Halden,
och gick på en konsert i 60-talets anda.
Helt fantastiskt bra var det.
Och ovan huvudet på oss lyste den mäktiga
Fredrikstens fästning från sin bergstopp.
Och i bilen på hemvägen, när allt var mörkt
och utomlandets gula mittränder gled över till vitt,
ville han lyssna på Annika Norlin.

Idag jobbar vi bara fram till lunch,
och sedan ska vi på utflykt. Blir middag,
därefter stadsvandring och sedan minigolf.
Jag har aldrig spelat minigolf utan att fuska.
Ska bli intressant att se exakt hur mycket jag suger,
eftersom jag aldrig kunnat varken kasta, slå eller sparka rakt. 
Egentligen skulle vi åkt på en båttur till någon
av holmarna, men då var det en (guess who) som vägrade.
Motvalls kärring, som vi säger hemma.

Midsommar imorgon.
Min uppgift hittills är att baka den där limetårtan.
Åh gud, den kan vara tidernas godaste kaka.

Hej med er.

Det är märkligt hur fort tiden går.
För snart ett år sedan definierades lyckan
i internationell fotboll.
En gigantisk världsfest som vi hade längtat
i flera månader efter.

Vi pratade fotboll. Tänkte fotboll. Levde fotboll.
Drack vin och såg matcher på Kontoret om kvällarna.
Blev hysteriska då uppkopplingen till SVT Play fuckade upp.
Nynnade på Wavin' flag twentyfourseven.
Höll tummarna för Tyskland så hårt att knogarna vitnade.

Mesut Özil. Bastian Schweinsteiger. Miroslav Klose.
Philipp Lahm. Lukas Podolski. Cacau. Bronshjältar till slut.

Större sportevenemang skänker en ren kollektiv glädje
som är svår att hitta någon annanstans.
Det känns hårt att det dröjer så länge innan EM,
men snart drar damernas VM igång. Fint ska det bli.