Och så kom det sig äntligen att vi åkte till Marstrand.

En av mina favoriter hemmavid. Minst ett besök varje år.

Med kaffe i solen och promenad längs kullerstenskajerna.

Ångaren Bohuslän som sakta gled förbi.

Vinkande däckspassagerare.

Hand-i-hand-kärlekar.

Barnskratt och föräldraskratt i gräset utanför Societetshuset.

 

Och vi gick upp mot Carlsten.

Ett samhälle av sten. Gråa, tjocka fästningsmurar.

Hisnande berättelser. En inblick av 1658.

Fängelseceller, tortyrredskap, gråt i halsen.

Och ett enda stort flimmer; oförstående över att människor levat så.

 

Vi går vidare. Utanför murarna, ner mot vattnet.

Hittar offerstenar, grottor, bokskogar och gömda stigar.

 

Efteråt äter vi middag i en trädgård, glass på en gammal stentrappa.

Färja över till Koön. Hem i sommarkvällen på slingriga landssvägar där vintertjälen tagit hårt.

Lyssnar på en livekonsert på radion, kör över öarna hem. Tjörn. Orust. Handen på ditt lår.