Framme på Gotland
Jag vaknar upp till sol i Visby.
Hänger ut genom fönstret och blickar ner i gränden.
Kullerstenar, klätterrosor och glimtar av muren.
Vi kom hit inatt. Med färjan från Oskarshamn.
Styv kuling på Östersjön och gungande båt.
På slingrande små gator lyckades vi till slut hitta
vandrarhemmet i mörkret. Packade ur i regn och blåst.
Men himla glada ändå över att äntligen vara här.
Vi körde många mil igår. Fyra landskap.
I Småland tog vi lunch på Gyllene Uttern.
Åt skarpsill (strömming) och sög i mig anblicken av Vättern.
Märkliga minnen.
Sedan åkte vi vidare till Nässjö och vackra fina Sörängen.
Men det kändes underligt att vara där.
Jag har svårt att förlika mig med tanken att det bor andra människor
i våra rum nu. Att det är andra fotsteg som hörs över grusgångarna.
Att några andra sitter som två miffon i tvättstugan och väntar på att maskinen ska bli klar.
Så vi gick snabbt ut från Matängen, bort från skolområdet
och körde vidare genom skogarna.
Och tre timmars båtfärd senare var vi på gotländsk mark.
Nu har vi ätit frukost och ska ta en promenad.
Godaste skarpsillen på Gyllene Uttern. Precis som hemma
De hade renoverat på Elsies. Det var inte okej.
Finaste folkhögskolan. Som nu tillhör någon annan.
