tionde maj.
Såg en snutt på Twilight i helgen.
Av någon anledning hade man klippt
bort den här scenen.
Mycket upprörande...
Av någon anledning hade man klippt
bort den här scenen.
Mycket upprörande...
sjätte maj.
Får jag träffa dig ikväll?
Jag har ingen anledning till det.
Tänkte först gå runt det, tänkte råka springa på dig.
Men nu är det bara så, att jag orkar inte göra så
Antingen vill du träffa mig, eller så vill du det inte.
Vill du det inte så går jag nog hel ut ur det.
När man var liten föll man jämt, men ska det vara så jävla hemskt?
Så fastän du kanske säger ja bara för att vara snäll,
får jag träffa dig ikväll?
Får jag - Säkert!
- - -
Jag pratade med R. igår.
Vissa saker händer bara.
Trots att man går runt med skyddshölje omkring sig.
Han frågade om vi skulle ses. Om jag ville det.
Han saknade sa han, och citerade ur Får jag.
Det är svårt att distansera sig från någon som
uttrycker sig genom Annika Norlin-sånger.
Jag sitter i soffan. Jag ligger raklång på sängen.
Jag går och klipper mig. Jag försöker läsa en bok.
Jag sover en stund. Jag äter en bit mat.
Jag vattnar mina tulpaner. Jag försöker läsa lite till.
Till slut säger jag ja.
Och hoppas att något har förändrats.
tredje maj.
Tredje maj och det snöar i Strömstad.
Välkommen våren!
Välkommen våren!
tjugonionde april.
Klar för dagen. Strax väntar avfärd mot Väjern.
Ska bli fint, känns som om jag inte varit hemma
på jättelänge. Planerar en del loppisutflykter med
syster i helgen.
Igår hade vi årsmöte på tidningen.
Jag och Linda är ansvariga för personalklubben,
och hade bokat bord på en restaurang.
Därefter gick vi tillbaka till jobbet och dukade fram
frukt, praliner, kex, ost och vin åt alla.
Sedan vart det väldigt märkligt.
Efter en halvtimme verkade ingen stå ut längre,
utan bröt upp och lämnade kvar mig och Linda
med allting. Okej.
En skrattretande tillställning. Det märks så tydligt
att ingen här vill umgås utanför jobbet.
Kanske lika bra det. Vi hade roligare för oss själva.
Drack oss fulla, tryckte i oss svindyra chokladpraliner
och pratade om före detta manliga erfarenheter.
Idag har det mesta kretsat kring prins Williams bröllop.
Minns att när jag och min kusin var yngre, hade vi inga
planscher på artister och filmstjärnor.
Vi hade bilder på William istället. Jomensåatt.
Så trots negativ inställning till monarki, var det
viktigt att titta på honom idag.
Jag och Linda följde en del på tvn medan vi åt
middag på Kontoret.
Utöver bröllopet har vi även försökt att jobba lite, höhö.
Ska bli fint, känns som om jag inte varit hemma
på jättelänge. Planerar en del loppisutflykter med
syster i helgen.
Igår hade vi årsmöte på tidningen.
Jag och Linda är ansvariga för personalklubben,
och hade bokat bord på en restaurang.
Därefter gick vi tillbaka till jobbet och dukade fram
frukt, praliner, kex, ost och vin åt alla.
Sedan vart det väldigt märkligt.
Efter en halvtimme verkade ingen stå ut längre,
utan bröt upp och lämnade kvar mig och Linda
med allting. Okej.
En skrattretande tillställning. Det märks så tydligt
att ingen här vill umgås utanför jobbet.
Kanske lika bra det. Vi hade roligare för oss själva.
Drack oss fulla, tryckte i oss svindyra chokladpraliner
och pratade om före detta manliga erfarenheter.
Idag har det mesta kretsat kring prins Williams bröllop.
Minns att när jag och min kusin var yngre, hade vi inga
planscher på artister och filmstjärnor.
Vi hade bilder på William istället. Jomensåatt.
Så trots negativ inställning till monarki, var det
viktigt att titta på honom idag.
Jag och Linda följde en del på tvn medan vi åt
middag på Kontoret.
Utöver bröllopet har vi även försökt att jobba lite, höhö.
tjugonde april.
Gött mos ute idag!
Inte för varmt, utan sådär lagom att
man kan promenera genom stan utan att
behöva gå i skuggan. Precis som det ska vara.
Nu sätter vi punkt för värmen och hoppas att
sommaren blir en sval, kort historia.
Den här veckan är förmodligen Strömstad
en av de städer med högst besöksfrekvens.
Norrmännen började sin påskferie i måndags,
och har sedan dess varit i stan.
Trafikkaos, parkeringsbrist och köer överallt.
Det sistnämnda framförallt till Systemet.
I tre dagar har kön ringlat långt ut på trottoaren.
Som vanligt når det sin kulmen imorgon på skärtorsdagen,
med invasion, bilkaravaner och avspärrningar i centrum.
Har haft trevliga saker för mig de senaste dagarna.
För jobbets räkning har jag och Linda varit på en fotokurs
i Trollhättan, tillsammans med reportrar från TTELA,
Bohusläningen och två västsvenska gratistidningar.
Och åh, vad mycket bra tips och trix vi lärde oss.
Numera är vi alla förbjudna att använda Auto-knappen på kameran.
Aj då! Men det ska nog gå bra.
Vi har pratat bildtänk och enkla knep för att bli mer professionell.
Full av ny energi kom vi tillbaka till tidningen och insåg
att det stora jobbet kvarstår; att omvandla Köttbergets invanda åsikter.
Jag har varit på en del fina uppdrag. Förra veckan
hade vi en Båt-special i tidningen, och jag var hos en marina
i Strömstad. Plåtade en sjösättning och följde därefter med
en av pojkarna ut på en provtur av båten. FINT att vara på sjön.
Alla gånger bättre än att vara på land.
Var även ombord på ett holländskt örlogsfartyg som
ankom Strömstad för en natt. Ombord utbildades flottister (klapp!)
i bland annat navigering. Knackig intervju på engelska men
det gick fint, och var väldigt intressant.
Häromdagen när jag var ledig mitt i veckan, gjorde jag och pappa
en utflykt till Skara, där vi gick på en stor antikmässa.
Hittade en del fynd; bland annat en hushållsvåg från Jernbolaget,
gamla Vichy-flaskor samt fler köksredskap i serien Kockum.
Det kommer att stå sig fint på min nya köksbänk.
Har börjat köpa på mig lite nytt porslin.
Nu fattas bara det där perfekta vitrinskåpet att ha alltsammans i...
Efter mässan i Skara åkte vi vidare mot Lidköping och Kollandsö,
för att hamna ute vid Läckö Slott.
Blir alltid väldigt tagen av sådana miljöer, där historien varit
stark och betydande. Det blir väldigt mäktigt, och svårt att ta till sig.
Sist men inte minst har Peab haft ett informationsmöte, där vi fick
gå in i våra kommande lägenheter. Dock bara betong och rör och sånt,
men en häftig känsla; här ska jag bo!
Imorgon kommer tusse-Franny och stannar flera dagar.
Som vanligt har vi inte planerat ett skit, mer än att prata,
dricka vin och äta en massa god mat, hähä.
Nu ska jag gå en sväng till Konsum och köpa wiiehtleurk.
Vi har nämligen en naiv idé om att tillaga ett litet lamm.
Ps. Macro-bilderna tillägnas Franny :p
Inte för varmt, utan sådär lagom att
man kan promenera genom stan utan att
behöva gå i skuggan. Precis som det ska vara.
Nu sätter vi punkt för värmen och hoppas att
sommaren blir en sval, kort historia.
Den här veckan är förmodligen Strömstad
en av de städer med högst besöksfrekvens.
Norrmännen började sin påskferie i måndags,
och har sedan dess varit i stan.
Trafikkaos, parkeringsbrist och köer överallt.
Det sistnämnda framförallt till Systemet.
I tre dagar har kön ringlat långt ut på trottoaren.
Som vanligt når det sin kulmen imorgon på skärtorsdagen,
med invasion, bilkaravaner och avspärrningar i centrum.
Har haft trevliga saker för mig de senaste dagarna.
För jobbets räkning har jag och Linda varit på en fotokurs
i Trollhättan, tillsammans med reportrar från TTELA,
Bohusläningen och två västsvenska gratistidningar.
Och åh, vad mycket bra tips och trix vi lärde oss.
Numera är vi alla förbjudna att använda Auto-knappen på kameran.
Aj då! Men det ska nog gå bra.
Vi har pratat bildtänk och enkla knep för att bli mer professionell.
Full av ny energi kom vi tillbaka till tidningen och insåg
att det stora jobbet kvarstår; att omvandla Köttbergets invanda åsikter.
Jag har varit på en del fina uppdrag. Förra veckan
hade vi en Båt-special i tidningen, och jag var hos en marina
i Strömstad. Plåtade en sjösättning och följde därefter med
en av pojkarna ut på en provtur av båten. FINT att vara på sjön.
Alla gånger bättre än att vara på land.
Var även ombord på ett holländskt örlogsfartyg som
ankom Strömstad för en natt. Ombord utbildades flottister (klapp!)
i bland annat navigering. Knackig intervju på engelska men
det gick fint, och var väldigt intressant.
Häromdagen när jag var ledig mitt i veckan, gjorde jag och pappa
en utflykt till Skara, där vi gick på en stor antikmässa.
Hittade en del fynd; bland annat en hushållsvåg från Jernbolaget,
gamla Vichy-flaskor samt fler köksredskap i serien Kockum.
Det kommer att stå sig fint på min nya köksbänk.
Har börjat köpa på mig lite nytt porslin.
Nu fattas bara det där perfekta vitrinskåpet att ha alltsammans i...
Efter mässan i Skara åkte vi vidare mot Lidköping och Kollandsö,
för att hamna ute vid Läckö Slott.
Blir alltid väldigt tagen av sådana miljöer, där historien varit
stark och betydande. Det blir väldigt mäktigt, och svårt att ta till sig.
Sist men inte minst har Peab haft ett informationsmöte, där vi fick
gå in i våra kommande lägenheter. Dock bara betong och rör och sånt,
men en häftig känsla; här ska jag bo!
Imorgon kommer tusse-Franny och stannar flera dagar.
Som vanligt har vi inte planerat ett skit, mer än att prata,
dricka vin och äta en massa god mat, hähä.
Nu ska jag gå en sväng till Konsum och köpa wiiehtleurk.
Vi har nämligen en naiv idé om att tillaga ett litet lamm.
Ps. Macro-bilderna tillägnas Franny :p
tjugoåttonde mars.
Hemgång om en timme.
Då ska jag och Linda ta en vårsolspromenad.
Sitta med ryggarna mot Badhusväggen och
äta vårens första glass. Finemang ska det bli!
Har inte riktigt hämtat mig från framställningen
av klockan. Inge woligt. Förutom den vanliga
kroniska tröttheten, märker jag en jävla bonuströtthet.
Väck med den!
Finhelg har det varit.
Pappa har skrubbat mina vita Converse med klorin,
och jag har målat naglarna knallröda.
Vi har ätit våfflor och gjort tjusiga fynd på en antikaffär.
Lyssnat på Håkan Juholts tal på partikongressen för (S).
Slötittade lite på hockeyn mellan fbk och aik.
Det är som Franny; man kunde fan inte bry sig mindre.
Igår drog Mästarnas Mästare igång för tredje året.
Sedan första säsongen har man ju alltid höga förväntningar.
Jenny: 'Att få se Ingemar Stenmark dyngrak är ett mål med resan' /Anders Limpar.
Franny: Hahaha, hoppas att det blir nåt bögligga den här säsongen,
typ som Ara och Pelle.
Jenny: Känns redan som lite vibbar mellan Ingemar och Kenny Bräck.
De tydde sig ganska tidigt till varandra. Bara 'samtal' i och för sig,
men så brukar det ju börja.
Franny: Jotack, samtal och ligga! De är väl lite blyga sådär,
kanske avvaktar, känner lite på varandra och hur läget är.
Jenny: Ingemar är ju inte känd för att vara mångordig,
så det dröjer nog inte länge förrän det blir som i
Philip Morris; 'enough talking, let's fuck'.
Jomen, så att...
Då ska jag och Linda ta en vårsolspromenad.
Sitta med ryggarna mot Badhusväggen och
äta vårens första glass. Finemang ska det bli!
Har inte riktigt hämtat mig från framställningen
av klockan. Inge woligt. Förutom den vanliga
kroniska tröttheten, märker jag en jävla bonuströtthet.
Väck med den!
Finhelg har det varit.
Pappa har skrubbat mina vita Converse med klorin,
och jag har målat naglarna knallröda.
Vi har ätit våfflor och gjort tjusiga fynd på en antikaffär.
Lyssnat på Håkan Juholts tal på partikongressen för (S).
Slötittade lite på hockeyn mellan fbk och aik.
Det är som Franny; man kunde fan inte bry sig mindre.
Igår drog Mästarnas Mästare igång för tredje året.
Sedan första säsongen har man ju alltid höga förväntningar.
Jenny: 'Att få se Ingemar Stenmark dyngrak är ett mål med resan' /Anders Limpar.
Franny: Hahaha, hoppas att det blir nåt bögligga den här säsongen,
typ som Ara och Pelle.
Jenny: Känns redan som lite vibbar mellan Ingemar och Kenny Bräck.
De tydde sig ganska tidigt till varandra. Bara 'samtal' i och för sig,
men så brukar det ju börja.
Franny: Jotack, samtal och ligga! De är väl lite blyga sådär,
kanske avvaktar, känner lite på varandra och hur läget är.
Jenny: Ingemar är ju inte känd för att vara mångordig,
så det dröjer nog inte länge förrän det blir som i
Philip Morris; 'enough talking, let's fuck'.
Jomen, så att...
tjugofjärde mars.
Jag känner mig nöjd.
Det är ganska sällan det händer,
men idag känner jag mig nöjd.
Nöjd över att jag slet som en dåre
med invecklade texter om kommunrevision
och politiskt maktspel under gårdagen.
För idag fick jag redigt med cred.
Telefonsamtal om att jag är en modig journalist
som skriver bra.
"Er konkurrent valde ju bara att referera till
fullmäktiges möte, men du ringde runt till alla
och gick till botten med vad som låg bakom.
Jag tror att kommunledningen sätter kaffet i
vrångstrupen när de läser dagens tidning".
Sådär sa en person som ringde mig idag.
Jag tar absolut åt mig. Jag blir mallig
och stolt över mig själv. Man är sin egen lyckas
smed och då har man inte råd med något jante-tänk
om att äsch, det där var väl inget.
Förut skulle jag redigera lite bilder.
Fick se ett obehagligt urklipp som någon spontanlagt
vid datorn. Vart våldsamt upprörd och blev tvungen att
släppa in frisk luft genom fönstret och lyssna på
Suburban Kids With Biblical Names.
Nu ska jag dricka kaffe och plåga mig igenom
handlingar från barn- och utbildningsnämnden.
Efter jobbet blir det middag med Linda och Marie,
och sedan ska vi titta på den där Lingonfilmen
med Glada Hudik-gänget.
Helkroppsklapp på Sverrir Gudnason.
Stökigt.
sjunde mars.
Slutspelstiden har inletts.
Och med allt vad det innebär.
Den där bubblan som man går in i.
Jobbar, äter, sover. Är där fast ändå inte.
För under några veckor andas allt hockey.
Det finns inte plats för något annat.
Jag skriver om kommunala beslut,
men befinner mig mentalt på Hovet.
Allt upptas av tabeller, förhoppningar,
kämparglöd och en vilja stark som järn.
Jag minns förra vinterns matcher tydligt.
Efter hårt kämpande stod vi plötsligt i final.
Mot bönderna, det köpta laget utan kärlek. Hv71.
Och jag minns att ingen trodde på oss, att ingen trodde
att vi skulle bjuda upp till match. Att det skulle bli en
lätt seger för smålänningarna.
Men den välkända andan finns i oss, och vi åstadkom
något som ingen hade trott.
Det var vår tid, vårt år trots att det till slut var silvret
som hängdes runt våra halsar.
Nu är det ett nytt slutspel där Luleå väntar.
Jag och Franny diskuterar för- och nackdelar.
Och kommer ingen vart.
För i slutändan handlar allt ändå bara om vilja, tro,
svett och en sjuhelvetes kämparinsats
Men oavsett hur det går, oavsett vad alla andra tycker,
så är vi Sveriges bästa lag. Vi är Djurgårdens IF.
Och med allt vad det innebär.
Den där bubblan som man går in i.
Jobbar, äter, sover. Är där fast ändå inte.
För under några veckor andas allt hockey.
Det finns inte plats för något annat.
Jag skriver om kommunala beslut,
men befinner mig mentalt på Hovet.
Allt upptas av tabeller, förhoppningar,
kämparglöd och en vilja stark som järn.
Jag minns förra vinterns matcher tydligt.
Efter hårt kämpande stod vi plötsligt i final.
Mot bönderna, det köpta laget utan kärlek. Hv71.
Och jag minns att ingen trodde på oss, att ingen trodde
att vi skulle bjuda upp till match. Att det skulle bli en
lätt seger för smålänningarna.
Men den välkända andan finns i oss, och vi åstadkom
något som ingen hade trott.
Det var vår tid, vårt år trots att det till slut var silvret
som hängdes runt våra halsar.
Nu är det ett nytt slutspel där Luleå väntar.
Jag och Franny diskuterar för- och nackdelar.
Och kommer ingen vart.
För i slutändan handlar allt ändå bara om vilja, tro,
svett och en sjuhelvetes kämparinsats
Men oavsett hur det går, oavsett vad alla andra tycker,
så är vi Sveriges bästa lag. Vi är Djurgårdens IF.
tjugoförsta februari.
Och jag har haft de bästa dagarna på länge.
Men också de jobbigaste. För inget gott som inte för
något ont med sig.
Hur gärna man än vill bortse från det,
kommer en tid då du återigen ska
kliva på ett tåg och resa ifrån mig.
Och jag borrar in ansiktet mot din jackkrage.
Och gråter.
Och du stryker mig över håret.
Och gråter.
Jag tror att vi kommer få leva såhär ett
tag framöver. Tills båda står på stadig mark.
Varför känns det alltid som om det kan dröja?
Men det har varit fina dagar.
Dagar då du bakat den där äppelpajen,
(vet du om att det är något av det bästa jag vet;
att sitta på en pinnstol och titta på när du blandar ingredienser).
dagar då vi tittat på män i trikåer som gormat om normand dogs.
Och vi har studerat en läkare och hans patient, och jag föll som
en fura.
Och därefter föll vi båda två när Edward gick genom matsalen,
när ena mungipan ryckte till vid Jessicas ord.
Vi föll vid varje rörelse, vid varje blick.
Solglasögonen, skjortan, pianolåren.
Vi har suttit på ett kafé, kanske ett gammalt vardagsrum,
i Grebbestad. Beställt in en buffé av kakor för att vi inte kunde välja.
Gått runt Strömsvattnet, kommunicerat genom de där interna orden
och lätena. Funderat över alla dessa jävla kolosser.
I en soffa på Kontoret. God mat i magen och din arm runt
min hals. Världens bästa lag, finaste Djurgården, på storbild.
Jag behöver mer hockey i mitt liv, fler matcher, mer lycka baserad på sport.
Om kvällarna plöjer vi filmiska måsten.
Och jag somnar. Vaknar upp först vid eftertexten.
Får extra energi som varar hela natten i form av samtal och skratt.
Och runt omkring oss finns Edward och de mörka skogarna i Forks.
Du läser högt ur de två sista böckerna (vet du om att det också
är något av det bästa jag vet; när du läser för mig),
och som vanligt förlorar vi oss i analyser.
Men för oss är det den naturligaste sak i världen att
Edward har en mortelstöt mellan benen.
Sista natten ligger vi sked. Ser på Twin Peaks.
Din tunga mot min hud (precis som Åke).
Som vanligt bastukvavt, men det är det värt.
Din fysiska närvaro är värt allting.
Fyra dagar tillsammans.
Vi har varit ett enda långt ingenmansland
utan krav eller ambitioner.
Det svåra är att det kan dröja tills nästa gång.
___________________________________________
Och på våningen under ringer telefonen,
och jag hör hur någon svarar
"Ja, det är Dorten!".
tjugoförsta januari.
Ja, det började med att jag lyssnade på Proclaimers 500 miles,
som man inte kan lyssna på utan att börja tänka på Filip och Fredrik.
Och tänker man på Filip och Fredrik tänker man på videon när de
ligger i vattenbrynet och hånglar. Och tänker man på det måste man
genast googla på det. Och gör man det får man fram ett klipp där
självaste Robinson-Michael analyserar deras vattensex(!).
Det var väl det jag visste; att Michael var intresserad.
Att han är kåtast i stan har jag och Francesca misstänkt länge.
Det syntes tydligt när han förgrep sig på Sylvia på den där jävla paradisön.
som man inte kan lyssna på utan att börja tänka på Filip och Fredrik.
Och tänker man på Filip och Fredrik tänker man på videon när de
ligger i vattenbrynet och hånglar. Och tänker man på det måste man
genast googla på det. Och gör man det får man fram ett klipp där
självaste Robinson-Michael analyserar deras vattensex(!).
Det var väl det jag visste; att Michael var intresserad.
Att han är kåtast i stan har jag och Francesca misstänkt länge.
Det syntes tydligt när han förgrep sig på Sylvia på den där jävla paradisön.
nittonde januari.
Allt gick på impuls igår kväll.
Och hade jag haft huvudet på skaft
hade jag inte kört tre mil på ett halt väglag,
bara för att kunna sjunka ner i din soffa några
timmar, med en ljusgrå katt på magen.
Men det var värt dimma, 40 kilometers-körning
och en timme genom Blair Witch-terräng.
Och vi tittade på den spanska filmen Barnhemmet,
och fick alla våra förväntningar krossade.
Stundtals blev du dock rädd, vilket jag fann oerhört roande.
Men efteråt: "Begrep du något? Hur många gånger dog och
återuppstod de egentligen. Vill du har mer kaffe förresten?"
Och jag fick säga hej till fyraåringen, som vaknade sent
och var kissnödig. Trött och blyg borrade han in ansiktet
mot sin pappas hals. Och jag blev mest nervös och vinkade
lite tafatt.
På något sätt skämdes jag. Det där lilla barnet, vad ska han tro?
Somnade inte förrän vid 02-snåret och går idag under tillståndet
walking dead. Inte passande med tanke på pressläggning i eftermiddag.
Jag fyller på min Spotify med Fats Domino, och längtar hem en smula.
Till pappa som plockar fram flera originalskivor med Fats och lägger på spelaren.
Och sedan sitter vi i biblioteket (ja, vi har ett sådant), och lyssnar
och diskuterar texterna och tiden det begav sig.
Och jag skulle ha velat vara med på 60-talet.
artonde januari.
Vilken fin morgon.
Ett halvt avstånd var.
Jag på väg till Tanum,
R. på väg till Strömstad.
En folktom bensinmack.
Femton minuter.
Tidigt solljus i ögonen.
Efteråt.
När jag svängt höger
och han vänster.
Känner mig som en otrogen hycklare.
Ett halvt avstånd var.
Jag på väg till Tanum,
R. på väg till Strömstad.
En folktom bensinmack.
Femton minuter.
Tidigt solljus i ögonen.
Efteråt.
När jag svängt höger
och han vänster.
Känner mig som en otrogen hycklare.
tionde januari.
Tänka sig. Idag har jag varit inne i hälsokostaffären,
och köpt både Omega 3-tabletter och en flaska full
med vitaminer. "Den innehåller dessutom energi så att
man blir mera pepp", sa expediten.
Jaha. Men då har jag hamnat rätt.
Naturligtvis utgår jag ifrån att det inte kommer att hjälpa,
så blir jag glatt överraskad om det sen visar sig positivt.
Idag har jag haft ett möte med Peab,
och gjort de sista valen till lägenheten.
När vi skulle gå igenom tapeter höll jag på att bli
galen av alla valmöjligheter (Hej I-landsproblem),
så till slut tog jag bara några. Tanken sen är ju ändå att
piffa upp det hela med en fondvägg med gayerotiskt motiv :)
R. säger så fina saker hela tiden.
Själv går jag runt på nålar. Rädd för att alltihop bara är
en transportsträcka fram till ett "du, jag tror inte att det här funkar".
Jag längtar till helgen. Jag längtar tills det är jag och Franny igen.
Längtar till den fysiska närheten. Och till alla osagda tankar som kan få utlopp.
och köpt både Omega 3-tabletter och en flaska full
med vitaminer. "Den innehåller dessutom energi så att
man blir mera pepp", sa expediten.
Jaha. Men då har jag hamnat rätt.
Naturligtvis utgår jag ifrån att det inte kommer att hjälpa,
så blir jag glatt överraskad om det sen visar sig positivt.
Idag har jag haft ett möte med Peab,
och gjort de sista valen till lägenheten.
När vi skulle gå igenom tapeter höll jag på att bli
galen av alla valmöjligheter (Hej I-landsproblem),
så till slut tog jag bara några. Tanken sen är ju ändå att
piffa upp det hela med en fondvägg med gayerotiskt motiv :)
R. säger så fina saker hela tiden.
Själv går jag runt på nålar. Rädd för att alltihop bara är
en transportsträcka fram till ett "du, jag tror inte att det här funkar".
Jag längtar till helgen. Jag längtar tills det är jag och Franny igen.
Längtar till den fysiska närheten. Och till alla osagda tankar som kan få utlopp.
åttonde januari.
Igår pratade jag och R om att man
ofta förknippar vissa tillfällen med specialla sånger.
Jag funderar på vilken musik jag skulle skicka till honom.
Det lutar åt Norlins The Quiz eller Någon gång måste du bli själv.
Paranoia möter stalking. Undrar vilken som skulle framkalla
minst framtidsrädsla. Förhoppningsvis den förstnämnda.
sjuttonde december.
Imorse när jag vaknade hade jag fått ett sms från Franny.
Skickat 02.44. Någon har uppenbarligen vänt på dygnet.
Hon skrev att hon hade skickat en porrbild, men någon
sådan har jag tyvärr inte sett röken av.
Den skulle annars sitta fint såhär på förmiddagen när
mjukstarten inför övriga dagen är sjukligt lång.
Men hepp! Istället roar jag mig med att läsa Karis bildtexter
till en artikel. Varför håller hon på och förlöjligar läsarna?
I väntan på den där porrbilden finns det ju alltid lite gammalt material
att vila ögonen på. Åh, tänk när vi hade en hel porrvägg på Sörängen!